Asså det här med ”Public service”…

Jag har så mycket på hjärtat så ni anar inte…! Det är liksom nu, de första veckorna i skolan som jag känner den riktiga kulturkrocken sätta in…! Men det ska vi beta av i ett separat inlägg, nu ska jag fösa in er på kursbloggen för kursen ”The future of Media” som i år har temat Radio. Där skrev jag just ett ytterst viktigt (om jag får säga det själv, och det får jag ju, tack!) inlägg om Public service: http://futureofradio-course.blogspot.com/2011/09/whats-worth-paying-for.html

Nu vill jag dock göra ett förtydligande. Efter ett halvår i USA tycker jag att det här med Public service är jävligt fint och jag är absolut villig att betala för det. Men att betala för det för att det står en jävla möbel som råkar kallas TV i min lägenhet? Nej du. Det har jag inte lust med.

Public service är dock något som sagt som jag verkligen uppskattar med Sverige. När jag kollar på TV så kollar jag gärna på SVT och när jag lyssnar på Radio så lyssnar jag mestadels på SR. Men folk som har en TV men bara kollar på allt annat än SVT’s kanaler, ska de också betala? Eller folk som inte har någon TV men lyssnar på SR dygnet runt, ska de INTE betala? Folk som lyssnar på SR podcasts men varken har TV eller radio, ska inte de heller betala? Systemet är ju absurt och har inte hängt med i utvecklingen överhuvudtaget.

Public service ska ju vara något för alla. Som systemet ser ut idag är det också det rent praktiskt i mitt tycke, med ett brett utbud av både Radio- och TV-kanaler och podcasts och hemsidor. Men varför ringer de då fortfarande och säger ”Jag har uppgifter här på att du har en TV hemma, stämmer det?” ”Ja” ”Okej, så är det du som ska stå för licensavgiften då?” ”Öh… I guess so…?”? Vore det inte bättre om de kollade om jag utnyttjar det ”licensavgiften” faktiskt går till?

Vi hade faktiskt en gästföreläsare från USA som i en av sina podcasts hade diskuterat om deras radio-program skulle kunna kallas ”public good” och hur det i så fall var vettigast att det skulle bli finansierat. Men i USA finns ju ingen ”licensavgift”, och jag tror sällan att det skulle funka där, utan där handlar det snarare om i fall att de ska få pengar från en bank, ett företag eller kanske från Vita huset. Men då kan det i sin tur påverka programmen… Och då förstår man vad fint det är med Public service och sättet det finansieras på, som då varken är från skatt eller företag eller enskild finansiär utan från en oberoende aktör vars enda uppgift är att just driva runt det ekonomiskt. Men snälla, Radiotjänst, häng med i utvecklingen!

HJÄLP MIG

Jag gillar att överdriva och vara lite dramatisk sådär. STORA bokstäver och mååånga bokstäver. Bara så ni vet. För nu är det ju inte så att jag behöver hjälp med ett grovt missbruk eller att samla pengar till Världens barn eller något sånt superviktigt. Nejnej, jag vill bara kolla med er vad ni har att säga om vilken Master jag bör välja.

Vilket dock är ett problem som absolut inte bör bagatelliseras så klart…! Strax efter att samla pengar till Världens barn och att få hjälp med ett grovt missbruk så känns det som kanske det viktigaste i världen just nu. Det är ju ändå mig det handlar om. Hallå.

Jag var helt insnöad på Människa-Datorinteraktion med Interaktionsdesign som inriktning, men sen börja jag tänka på Medieteknik med Människa-Datorinteraktion som inriktning… Med no additional courses för att bli civilingenjör (vilket det blir med MDI-mastern)… Men om jag väljer MDI-mastern så kan jag även kalla mig ”Användbarhetsexpert”… Men sen har vi även jokern i leken: Media Management. Som ju låååter fett bra… Ur jobb-prestige synpunkt… Och där blir det mer engelska…

Eller så hittar jag något helt annat… Utanför Sveriges gränser… Eller så blir jag reseledare… Eller bohem… Känner att en livskris är på antågande… Nej, en master på KTH får det nog bli först och främst i alla fall. Om inte annat bara för att jag alltid vill avsluta allt som jag påbörjat. Så hit me with your best shot, vad tycker ni? HJÄLP MIG!

Det här är Medieteknik!

Det här är framtiden. Det här är Medieteknik.

That’s me om 10 år. Jag messar köket att laga mat åt mig och dammsugarn att dammsuga. What else can you possibly need?

Vad gör man annars på KTH?

Idag är det sista ansökningsdag till högskolan, och därmed min sista förpliktade bloggdag *sad face*. Men bloggen kommer finnas kvar ett tag till och jag kommer fortsätta att sprida Alexandra-propaganda tills de ber mig sluta…!

Dagen till ära ska jag behandla ämnet vad man gör annars på KTH, när man inte pluggar…

”Asså dom som pluggar på KTH har ju inget liv” får man ju höra så där ibland. Jag skulle dock vilja säga att vi nog har lite för mycket liv…

När vi inte pluggar finns det nämligen en mängd andra saker man också kan göra när man går på KTH. Det finns nämnder att vara med i och klubbar och råd. Du kan engagera dig politiskt och sitta med i Kårstyrelsen. Du kan skriva för OSQ-ledaren eller vara med och göra radio i THS-radion. För att inte tala om alla beryktade fester som ständigt arrangeras. Möjligheterna är på riktigt oändliga…!

Själv blev jag helt överväldigad över allt jag ville göra. Både inom sektionen och på skolan i största allmänhet. Och oj vad mycket jag provat på därefter också…! Jag har varit med i Näringslivsgruppen, Kommunikationsnämnden och Fotoklubben. Jag har provat på att vara med i musikgruppen på THS-radion och jag har tävlat i Shanghai Challenge 2008 (originalhemsidan är borttagen, men det här kan vara läsvärt för att veta vad för typ av tävlingar som ges). Jag var med och arrangerade Nobel Night Cap 2008 och jag var PR-ansvarig, fotograf och skribent i Tidningen Uttryck 2010. Jag älskar att gå på inspirerande Excitera-event om spel och entreprenörskap och jag har allt roat mig på en och annan tenta pub/gasque…!

På KTH får du anstränga dig för att INTE hitta något som passar dig :)

En helt vanlig dag på KTH

Jag tror att det är många som undrar, så nu så här sista veckan innan till högskolevalet på fredag tänkte jag försöka besvara frågan: Hur ser en helt vanlig dag på KTH ut?

Jo, first of all, there’s no such thing as ”en helt vanlig dag” på KTH. De första två åren är i och för sig ganska lika för i princip alla. Man läser lite matte, lite mera matte och lite mer matte ändå. Och sen slänger man in några andra grundläggande kurser som man behöver senare. Mycket tunga grejer, mycket inpräntande.

De andra åren blir bara roligare och roligare. Då får du till och med till viss mån välja kurser själv. Helt själv. Jovisstsurru…!

Så ”en helt vanlig dag på KTH” kan börja kl 8 med tung matte och sluta kl 17 med ännu tyngre teknik-kurs. Men man kan också vara helt ledig från lektioner en dag. För att en annan dag bara gå eftermiddag och en tredje bara gå på förmiddagen. Eller en fjärde kan vara förlagd kvällstid, eller på distans.

Men ALLTID med akademisk kvart. …Ja, förutom när det inte är det då… Vid laborationer, tentor och sånt…

En del kurser följer samma tider varje vecka, men många kurser har inga fasta tider. Det gäller att ha koll på sitt schema, som man själv genererar ut via schemageneratorn på hemsidan, med ens egna aktuella kurser. Sen gäller det även att hålla ögon och öron öppna för förändringar. En del kurser gör massor av ändringar under kursens gång, andra inga alls.

Men okej, standardkursen har akademisk kvart, är förlagd som två block om 45min med 15min paus emellan och någon gång mellan 8-17. Och lunchen är allt som oftast förlagd mellan 12-13.15.

Det är så nära ”en helt vanlig dag på KTH” man kommer.

Efter Öppet hus @ KTH

Eller ”Ytterligare en synvinkel på vad en ingenjör egentligen pysslar med”. På Öppet hus fick man lite tips på hur man kan tänka inför det där datumet som jag vet känns som ”dagen då hela resten av mitt liv kommer att bestämmas”, det vill säga Sista ansökningsdag till högskolan. Fast det är ju inte riktigt så, man ska aldrig glömma att det alltid går att ångra sig och det är aldrig för sent att göra det man vill. Glöm aldrig det!

Många upprepade det jag försökte förklara för er för länge sen med mitt inlägg om vad en ingenjör verkligen är, nämligen: På KTH lär vi oss ett sätt att tänka, lite som ett nytt språk, sen kan vi inte så där jättemycket detaljerade saker så som en del som lär sig spelprogrammering och kommer ut och verkligen kan programmera ett spel. Inte för att vi inte lär oss detaljerade saker, men vi lär oss om så mycket så det är svårt att komma ihåg allt i slutändan. Det gör dock i sin tur att vi i slutändan kan en hel del om väldigt mycket men på en nivå som gör att vi mest vet vad vi pratar om men vi kanske inte nödvändigtvis kan praktisera allt. Det ser vi till att andra gör och att det funkar ^^

Varför KTH framför andra tekniska högskolor?

Jag säger som Soran Ismail: Varför inte??

Just nu sitter jag och lyssnar på derbyt via en enerverande buffrande Radiosporten-länk. Jag älskar AIK (om det undgått någon) och jag älskar extrempunkter överhuvudtaget. Jag älskar KTH. Vi är störst, bäst och vackrast. Precis som AIK. How simple is that?

När man säger att man pluggar på KTH så finns det tre olika svar man kan få:
1. ”Jasså?” <— De som inte har någon koll överhuvudtaget
2. ”Oooj….!” <— De som har koll (eller tror att de har koll och tittar på en med en blick som säger ”Så du är en sån där smaaart människa du…”)
3. ”Jaha, vad roligt! Vilket program?” <— De som har stenkoll…!

Och de som verkligen har koll säger dessutom alltid: ”Bra, då kommer du få jobb…!”. Det är faktiskt så enkelt. KTH har ett gediget gott rykte därute i näringslivet som andra tekniska högskolor inte hunnit (på grund av att de inte funnits lika länge) skaffa sig. Och de kommer kanske aldrig komma i kapp den rutinen.

Enda andra alternativet som jag ser det, om du fortfarande vill ha en skola med en viss rutin, är väl Chalmers. Men då är vi där igen. AIK vs djurgården. Stockholm vs Göteborg. You really wanna go there…?

Nedu, faktum är att jag denna vecka även ska tala om för er varför Stockholm är så mycket bättre – you hang in there…!

Så, summa summarum; klart du vill gå på KTH…!

Ps: Men vafan Alexandra, Soran Ismail sa ju ”VARFÖR?”…!
– Justja…

#ontimagen

Denna vecka är det som sagt Spring Break och jag hade tänkt att ha ”semester”. Det är bara det att kexjobbet behöver typ mer tid än någonsin nu och jag har inte samma tillgång till internet som jag brukar ha. Det gör att jag får enormt dåligt samvete att jag inte hinner göra mer än vad jag hinner med det. Plus att jag bara lämnade den här att göra listan hemma:

Och jag vill blogga till er varje dag!

Allt resulterar bara i ett enda stort magont. Hittills har vi inte kommit fram till hotellet förrän kl 21 på kvällarna, efter bilkörning från kl 10 på morgonen. Och när vi då kommer fram är det dags att checka in, slänga in väskorna på rummet och hitta någonstans att äta middag. När vi är tillbaka på hotellrummet är kl 23 och i vissa fall närmare 00 beroende på hur mycket vi roat oss.

Hursomhelst, ni ska få en massa bilder från resan men just nu vill jag försöka njuta så mycket det går så ni ska få så pass bra inlägg som möjligt därefter.

Au revoir mon amis!

Öh… Ja…

Det där lät ju väldigt inbjudande… Men ja… Det finns fördelar också… Som till exempel… Öh… Att du kan bestämma mer över vilka lektioner du vill gå på (även om jag rekommenderar dig att gå på alla), så länge det inte är obligatorisk närvaro. Obligatorisk närvaro är det dock allt som oftast bara på laborationer, seminarier och tentor.

Lägg märke till alla mina ”allt som oftast”, för det är lite kännetecknet med högskolan och KTH. Det finns inget ”så här är det”.

Förutom: It’s awesomeness!!!

…i alla fall på Media.

Största skillnaden mellan KTH & gymnasiet

Denna vecka var bloggtemat ”Största skillnaden mellan KTH & gymnasiet” (eller ja, ni kommer väl förmodligen läsa detta på måndagen). Det känns dock som jag redan skrivit om det i mina svar till Johanna och när jag hyllade samarbetet. Faktum är att det nog är lättare att titta på vad som faktiskt är samma på högskolan som i gymnasiet, då det mesta är väldigt annorlunda.

Likheterna är att man pluggar… Ja, det var väl typ det…

Skillnaderna är att man inte har ett fast schema (även om det kan skilja sig mellan gymnasieskola till gymnasieskola), man måste ta reda på en massa information på egen hand och ta mycket stort ansvar. Man sitter mer och lyssnar & antecknar än gör faktiska problemlösningar, då tanken allt som oftast är att man ska jobba med problemlösningarna på ”fritiden”. Man har heller inga schemalagda lektioner där man sitter och jobbar på uppgifter och kan räcka upp handen och få hjälp (på KTH finns det dock räknestugor man kan besöka på fritiden, som fungerar så).

Och det här med fritid kommer bli ett allt mer relativt begrepp då det känns som att när du väl är inne på programmet så kommer du vara det i de fem åren det tar att nå examen. Du kommer alltid ha någon kurs som du kan jobba på. 24 timmar om dygnet i 5 år. Minst.

Annars gäller det mest att ha självdisciplin för att inte skjuta upp allt plugg till veckan innan tentan (vilket jag då *harkel* alltid gör…) då man inte får läxor på samma sätt som på gymnasiet (men det skiljer sig lite från kurs till kurs också) och (surprise!) du får inte gratis mat.